Igår var det 2 veckor sedan vår kära Bitte somnade in.
Idag var det begravning.
Så jobbigt men så fint.... Det blev verkligen ett jättefint avslut.
Alla låtar, alla psalmer, alla fina blommor omkring den fina kistan.
Många nära och kära som kom och tog farväl.

Jag hade en dröm inatt om Bitte. Första gången sen hon dog.
Hon och jag var och shoppade. Gick runt i affärer så som vi gjorde förr.
Tänkte på en sak när jag vaknade, hon var "frisk" i min dröm.
Jag kände det direkt....
Hon säger till mig:
- Stumpan, nu har jag det bra.

Det kändes så skönt, för nu vet jag att hon har det bra.
Vi möts i drömmarna, Bitte o jag.
Det har vi gjort ett par gånger under hennes senaste tid i livet, många saker jag har drömt har hon berättat om dagen efter och tvärtom, men fram tills inatt har det varit tomt.
Så nu är jag övertygad. Hon finns kvar där ute nånstans.

Sov gott.
Puss o kram, din lilla stumpa.

                                 


                                  

Min fader komponerade ihop dödsannonsen så fint.
Men att se den i tidningen var tufft.
Ytterligare en sak som gör allt så definitivt.
Hoppas du har det bra, kära "Mojjan".
Jag vet, att du vet, att du var älskad, och är saknad av såå många.         

Tack alla ni som finns för oss.

Kram Netti.

Hur känner man?
I natt har jag kännt en sån fruktansvärd tomhet. Har aldrig kännt så förr.
Fy fan va jobbigt detta är.
Så skönt för Bitte, nu slipper hon ha ont och vara orolig.
Men för mig och min far, mina barn, o alla de andra nära som kände Bitte har samtidigt en annan känsla.
Jag kan bara prata för mig själv, men vet att många med mig känner det.
Är jag egoistisk???
Men jag vill verkligen inte detta....
Ja nu skriver ja bara, men har riktigt svårt att förstå. Jag har vetat länge och börjat bearbeta som det så fint heter. Men jag VILL INTE.
Saknar dig så mycket Bitte.
Vill ha dig tillbaka.

En målning av mig till dig.



Vet inte hur jag ska bära mig åt.
Är jätteglad för våran tid tillsammans, men just nu känns det inte så bra.
Hoppas du har det bra.

Vi ses igen....

Min kära älskade "mojja".
Nu slipper du all oro och smärta.
Det är med ett tungt hjärta jag nu än en gång säger farväl till dig.
Kändes så fint att få vara med dig ända in i det sista andetaget på denna jorden. Nu vandrar du vidare och jag vet att du väntar på oss var du nu än far iväg.
Du har kämpat i över 3 år mot denna hemska cancer, men den tog dig till slut i alla fall.
Fy vad livet kan vara grymt.
Vi fick många, många roliga och fina minnen på dessa 35 åren. Det tackar jag dig för.
Ha det så skönt nu Bitte. Vi ses igen.
Pussar och kramar.
Din lilla "stumpa"

Fredagsmys jo ja tackar...
Jo bra film satte vi på, men vad hände...
Netti somnade... Blir såå trött på mig själv, fast det är en så spännande film så vill inte mina ögon med mig.

Jaja en ny dag idag.

Vi fick besök av Jenny, John o Albin. Vi åt lite gott o pratade lite runt allt....
Så riktigt trevligt o bara va, som vi skåningar säger.

Nästa helg ska flyttlasset gå för dem. Men ikväll slappnade vi av lite med lite lördagsmys...

                            

 

Barnen tyckte det drog ut på tiden o tog sig en liten "tupplur"





Med all rätt.

Sov gott.

Nja kanske inte...
Men känns bra ändå. Bitte har kommit "hem" och är faktiskt ganska pigg efter omständigheterna.

I alla fall har det varit lite hektiskt idag.
Varför kommer man alltid på att man behöver ha handlat hem en massa på en fredag e.m. ???
Jo det är väl så att ALLA kommer på det hahaha...
Jaja men när alla olika inköp är avklarade så är det sååå skönt att bara koppla av till en go film eller nåt.

Minstingarna har somnat, så nu ska jag och Micke kolla på en film och bara njuta av lugnet en fredag kväll.

Modellerna nedan, Joel 7 och Tiffanii 6, (Mickes yngsta barn.)


                      


Ha en skön kväll.

Kram Netti.

Jo operationen gick bra. de kunde inte söva henne, så de gjorde en "mindre variant", dvs att de satte en ryggmärgsbedövning och med mindre op. de lade sk. plast runt istället för att spika som de normalt gör.
Jag kände att jag ville finnas på plats, och efter många om o men så fick jag till slut träffa Bitte och se med egna ögon att hon mådde bra.

Måste bara skriva en sak Sandra skrivit till Bitte.
Har inte läst den för henne än, hon har inte varit så pass att hon kan ta emot info sas än. Men jag måste förmedla detta till henne såklart. Men när allt blir lugnt så vill jag läsa denna för henne.
Det blir svårt, det är så fint skrivet.

Jag lovar Sandra, så fort som möjligt ska jag läsa denna för henne.

Hej Bitte!

Jag tänkte berätta för dig, och jag hoppas att du vet om att jag älskar dig.
Jag vet att du inte mår bra, men jag hoppas att du imellanåt kan tänka på allt du gett oss
genom alla dessa år vi har fått ha dig i vår familj. Ja, du är min familj.
Och jag hoppas att du kan se ljuset i slutet av tunnlen.
Du ger mig fortfarande ett leénde på läpparna när jag tänker på dig.
När jag berättar om dig kan jag inte låta bli att le, ja du är glädjen själv.
Du ska veta att jag uppskattar dig, varenda liten del av dig.

Jag vill be om ursäkt för att jag inte är stark nog att hälsa på dig.
Men jag vill att du ska veta, att du är med mig var jag än går, vad jag än gör.
Jag vet att du kommer se efter mig, även om du inte är hos oss fysiskt.
Jag vill minnas dig för den du var, och kanske är det därför det tar imot så.

Du är en av de starkaste människor jag fått känna, du inspirerar mig.
Jag hoppas att du inte är rädd eller känner dig ensam.
För du ska veta att han där uppe väntar på dig, med ett glatt välkomnande.
Du ska inte känna någon skuld, du har kämpat mer än jag någonsin hade kunnat.

Det är med en tår i ögat, blandat med glädje jag inser att vi kommer ses igen.
Och då väntar du på mig, vacker som aldrig förr.
Jag hoppas att du ser efter mig under tiden.
När du har läst detta vill jag att du tänker på alla fina stunder vi haft,
dröm tillbaka och le. Känn lycka. Känn kärlek. För det är vad jag känner.

Sandra.


Det är såå fint. Det tog säkert 4 ggr innan JAG kunde läsa hela...
Kuratorn hade ett förslag om att jag kunde be en sköterska läsa upp detta men nä... 
Jag har gett mig F-N på att JAG ska läsa detta för Bitte.

Men nu hoppas vi på att hon får komma hem till l-a, till sina kära...

Liten extra puss till dig, min kära Mamma och Rune. Jag vet att ni oroar er oxå.
Vet att ni finns för mig och de våra. En svår tid för oss alla.
Sov gott alla.

Sitter i detta nu och väntar på samtal från Lund...
I fredags blev det fel med all smärtlindring m.m. på Bitte. Det beslutades att hon skulle åka ner till den speciella enhet som nu har hand om hennes mediciner.
Väl där går hon och trillar, men inget upptäcks förrän jag kommer på Lördagen. Hon klagar på smärtor i benet. Jag ser direkt att det inte står rätt till.
Eftersom hon är väldigt svag och klockan går bestäms det att vi ska avvvakta tills söndagen.
Stannar kvar hos henne. Synd att säga sov över för det var inte mycket till att sova.
På söndagen blev vi hämtade med ambulans till rtg akuten. Jodå fraktur på lårbenshalsen.
Sen ska alla olika doktorer diskutera vad som kan/ska göras.
Nu har jag alltså satt mig här, bara för att få tiden att gå lite. Och precis jag när jag skrev denna förra meningen så ringde telefonen att de har tagit ner henne till op. Hur pass de ska söva eller ej visste de inte riktigt.
Som ni förstår avslutar jag nu.
Hej så länge.

Ja det blev en liten tripp till Ullared.
Lite pengar men ändå en utflykt....  Då passar det ju bra med Ullared.
Jag behövde en jacka och kanske lite byxor, så jag och Micke tog oss iväg.
Och visst, jag hittade mycket fint för en billig peng. 3 par jeans för drygt 400kr sammanlagt, bara där tjänade man in bensinkostnaden. Hittade jacka, en som jag kan ha typ till höst och vår, sen hittade jag en vinterjacka med byxor till, som jag kan ha när den riktiga kylan kommer. Handskar fick det bli ett par oxå. Trosor och strumpor "trillade" förstås ner i vagnen. Roll-on och hårfärg var ju bara ett måste oxå haha... En fleece tröja som var som hittad, kunde jag inte heller låta bli... 1500:- blev det för alltihop. Känner mig riktigt nöjd med mig själv :)
Lite god mat fick vi oxå i oss såklart, bara det är ju lite mys att kunna äta ute.