Tänkte visa lite foto på mina nuvarande djur.

Men först en liten resumé (mest för mig själv haha). Se om jag kommer ihåg alla djur som följt mig genom livet.

Mitt första djur var ett marsvin, släthårig, brunmelerad som hette Nicke.
Jag var nog 3 år nåt när jag fick honom, han fick vara med vad jag än gjorde, körde honom i dockvagnen o han fick åka med på flaket på 3-hjulingen osv. Tror han levde i 5 år.

Saknaden blev stor och jag började operation tjat...

Vid 10 års ålder fick jag så ett nytt marsvin. Fido. Han var ett virvel marvin, vit med svarta fläckar.
Han blev sjuk och levde inte mer än 2 år ca.

Saknad igen.... Tjat igen!!! Mamma tyckte jag var riktigt jobbig. Men när jag började hota med att jag hellre ville ha en hund så fick jag ett marsvin till. Hehe bra tips kanske, tjata om något ännu större.

Detta var bara min favorit. Ett virvelmarsvin som hette Lurvas. Han och jag förstod verkligen varandra. Jag hade aldrig buren stängd och han gick in när han skulle äta och "gå på toa", annars var han ute, sov hos mig i sängen på nätterna. Han blev 6 år, blev förstoppad och började tappa tänder. Rune hjälpte till och avslutade hans lidande. Om jag hade saknad efter de andra så vet jag inte vad jag ska kalla det jag kände efter Lurvas. Blir tårögd t.o.m. när jag skriver om honom nu.

När mor min fyllde 40 köpte jag en kanariefågel till henne, och eftersom den sjöng så fint så köpte jag mig en egen oxå. Putti och Plutten hette de.

När barnen var små hade vi lite olika undulater och fiskar.

Sandra har nog ärvt min kärlek till djur och hon fick sitt första egna djur. Totte, ett underbart marsvin, påminde lite om min Nicke. Mamma (jag) blev såklart sugen på ytterligare ett marsvin och körde skåne runt för att få tag på en "flickvän" till Totte. Det blev en svartbrun hona som fick heta Pepsie. Många kullar marsvins ungar hann vi med innan Totte dog 5 år gammal.

Min första hund blev en shetland sheepdog tik, Dixie. En riktigt rolig och lydig hund. Tyvärr mådde hon inte så bra när det blev skilsmässa och flytt så jag fick sälja henne vidare.
I samma veva kom Sandra hem med 2 hittekatter som vi tog hand om, men de rymde efter ett tag.

Sandra har för övrigt hunnit med ett antal fler katter under åren... Har 2 egna nu.

Pojkarna ville oxå (såklart) ha djur. Marcus hade ett marsvin som han kallade Brunis och Fredrik hade en råtta som hette Snövit.


Och så kom då min älskade Stina. Hon ska fylla 11 år i år, har blivit opererad för juvertumör och har lite "knutor" här o var men hon mår bra och tror nog hon är en valp ännu haha.
Hon är så snäll och lydig, förutom när vi är ute och där kommer andra hundar. Då är det som om hon stänger öronen, hör absolut inte på nåt annat än sitt eget skällande. Hon är Hundarnas drottning (tror hon) och ALLA ska höra att hon är ute. Det blir tufft den dagen hon lämnar, hon är som ett syskon till barnen. Förutom mig så tyr hon sig mycket till Marcus och har alltid gjort. Annars är hon glad för alla som ger henne uppmärksamhet. Väldigt beskyddande, ska hålla koll på var alla är och gör.


                          


Den äldsta katten i vår familj är Gibzon, 6 år. Endast matte som duger, ja Micke går bra oxå.... Han är lite "stingslig" av sig och har gett de flesta en smäll. Sandra fullkomligt avskyr honom, men han är min gosige kise.



 
 


Och så den yngste medlemmen är Bailis 5 år. Han är inte den keligaste katten. Vem som helst går bra om han får mat (riktigt matvrak man får hålla diet på)men annars är det Fredrik han tyr sig till. Så varsågod Fredde han är din "hemgift".