Så kul...
Nu måste jag bara berätta.
Fick ett telefonsamtal från lilla mamma.
Visserligen har hon en trevlig telefon röst, men i eftermiddags så var hon sådär extra glad i rösten på något vis.
Hon frågade hur allt var som hon brukar och sen sa hon helt plötsligt.
- Vi har vatt i kyrkan... (jätteglatt)
-Jaha sa jag lite dröjande, (tänkte för mig själv, oj har ja glömt nåt eller...)
Sen kom det igen så himla sprudlande...
-VI HAR VATT I KYRKAN...
Jag bara hmm jaha, och, i tanken, men visste inte alls vad hon syftade på så jag drog till med...
-Jaha har ni gift er eller?
-JAA svarar hon jättelycklig, hallå jag trodde jag skulle trilla av stolen.
-Men du skojar osv.... Har nog inte fattat detta ännu.
Jaa efter 14 år som särbo, och 17 år som sambo så nu ska de leva som gifta resten av livet.
Såå himla härligt...
Men mina tankar som for runt hahaha...
En tanke som jag kände direkt var... Nu blir det en sån bra känsla när jag pratar om Rune, och ska förklara vem han är, så kan jag säga min mammas man, istället för min mammas sambo... Låter lite mer "passande" för dem kan jag tycka. (Namnet Styvfar har jag aldrig gillat, låter så stelt o kallt)
Ja osså "låtsas systrarna" är numera mina ingifta systrar på riktigt.
Ja halledá, här svänger de minsann.
Den som säger att livet blir enformigt när man blir pensionär får nog tänka om haha.
Grattis till brudparet Anita o Rune... Hipp hipp hurra.
Puss o kram till er
Fick ett telefonsamtal från lilla mamma.
Visserligen har hon en trevlig telefon röst, men i eftermiddags så var hon sådär extra glad i rösten på något vis.
Hon frågade hur allt var som hon brukar och sen sa hon helt plötsligt.
- Vi har vatt i kyrkan... (jätteglatt)
-Jaha sa jag lite dröjande, (tänkte för mig själv, oj har ja glömt nåt eller...)
Sen kom det igen så himla sprudlande...
-VI HAR VATT I KYRKAN...
Jag bara hmm jaha, och, i tanken, men visste inte alls vad hon syftade på så jag drog till med...
-Jaha har ni gift er eller?
-JAA svarar hon jättelycklig, hallå jag trodde jag skulle trilla av stolen.
-Men du skojar osv.... Har nog inte fattat detta ännu.
Jaa efter 14 år som särbo, och 17 år som sambo så nu ska de leva som gifta resten av livet.
Såå himla härligt...
Men mina tankar som for runt hahaha...
En tanke som jag kände direkt var... Nu blir det en sån bra känsla när jag pratar om Rune, och ska förklara vem han är, så kan jag säga min mammas man, istället för min mammas sambo... Låter lite mer "passande" för dem kan jag tycka. (Namnet Styvfar har jag aldrig gillat, låter så stelt o kallt)
Ja osså "låtsas systrarna" är numera mina ingifta systrar på riktigt.
Ja halledá, här svänger de minsann.
Den som säger att livet blir enformigt när man blir pensionär får nog tänka om haha.
Grattis till brudparet Anita o Rune... Hipp hipp hurra.
Puss o kram till er
1-årsdagen...
Jaha då var denna dagen oxå gått så att säga.
Men vi gjorde det bästa av den.
Jag och Far körde ut till kyrkogården, så vi var där när det var exakt klockslag oxå.
Vi gick ut (ja det får man ej) på det stället där de lade ut askan, och vi stod där hand i hand och bara fanns.
Sen tände vi våra ljus och lade blommorna, och fast det var jobbigt så kändes det fridfullt.
Vi satt kvar och pratade lite om allt möjligt, sen körde vi till Danny´s och åt en god middag.
Det kändes såå skönt. Vi pratade och gråt om vartannat, men jag vet att Bitte vill detta. Att vi skulle göra nåt, inte bara sitta och "deppa".
Det kändes som ett bra förslag att gå ut och äta och jag tror Bitte var med oss oxå. Hon tyckte det var mysigt att gå ut o äta. Och Danny´s var hennes favvo oxå.
Jag vet att hon har det bra nu och ska verkligen skärpa mig att tänka på allt det glada....
Kram till er alla.
Men vi gjorde det bästa av den.
Jag och Far körde ut till kyrkogården, så vi var där när det var exakt klockslag oxå.
Vi gick ut (ja det får man ej) på det stället där de lade ut askan, och vi stod där hand i hand och bara fanns.
Sen tände vi våra ljus och lade blommorna, och fast det var jobbigt så kändes det fridfullt.
Vi satt kvar och pratade lite om allt möjligt, sen körde vi till Danny´s och åt en god middag.
Det kändes såå skönt. Vi pratade och gråt om vartannat, men jag vet att Bitte vill detta. Att vi skulle göra nåt, inte bara sitta och "deppa".
Det kändes som ett bra förslag att gå ut och äta och jag tror Bitte var med oss oxå. Hon tyckte det var mysigt att gå ut o äta. Och Danny´s var hennes favvo oxå.
Jag vet att hon har det bra nu och ska verkligen skärpa mig att tänka på allt det glada....
Kram till er alla.
