Jaha då var denna dagen oxå gått så att säga.
Men vi gjorde det bästa av den.
Jag och Far körde ut till kyrkogården, så vi var där när det var exakt klockslag oxå.
Vi gick ut (ja det får man ej) på det stället där de lade ut askan, och vi stod där hand i hand och bara fanns.
Sen tände vi våra ljus och lade blommorna, och fast det var jobbigt så kändes det fridfullt.
Vi satt kvar och pratade lite om allt möjligt, sen körde vi till Danny´s och åt en god middag.
Det kändes såå skönt. Vi pratade och gråt om vartannat, men jag vet att Bitte vill detta. Att vi skulle göra nåt, inte bara sitta och "deppa".
Det kändes som ett bra förslag att gå ut och äta och jag tror Bitte var med oss oxå. Hon tyckte det var mysigt att gå ut o äta. Och Danny´s var hennes favvo oxå.
Jag vet att hon har det bra nu och ska verkligen skärpa mig att tänka på allt det glada....
Kram till er alla.