Ja nästan... Nää jag har inga barnbarn, inte än i alla fall ;)
Men nu ikväll ringde Sandra och frågade om jag hade vägarna förbi kvantum, hon skulle hämta ut ett paket. Visst, regn och rusk, så vi for iväg och skulle hämta henne.
När Sandra skulle lämna hemmet så sprang hennes yngsta katt, Shiela ut och ner i trappan.
Jaha tänkte Sandra, hon får väl följa med då.
Till saken hör att denna katt är översocial och finner sig i allt, så sagt och gjort, hon följde med till kvantum.
När vi stod och väntade på Sandra började Shiela att undersöka bilen...

Var blev matte av tro... Det var tusan vilken tid det tar...

Tror jag kollar läget därframme...

Jag har nog sett hur ni gör haha,,, kolla så där inte kommer någon...

... sen är det bara att köra... eller?

Nää oroa er inte. Allt slutade bra. Jag tyckte det regnade lite mycket så "mormor" fick ta över igen.
För när matte kom tillbaka så kändes det trots allt skönt att krypa tillbaka i hennes famn och åka hem igen.
Mjau...

Då blev denna tavla klar, hmm, lite tjatigt med händer kanske, men tanken från början var att jag skulle prova mig fram med lite olika färger... Och massor av färger blev det haha.
Vidare tänkte jag, att hur mycket man än håller fast i livet så rinner det ut ändå...
Ja man kan ju tolka det hur som helst, men så känner jag även nu när jag ser den färdig.

Önskar er alla en trevlig helg.

Idag var det tid med vår årliga "juntadag".
Vi är fyra tjejer som i 10-års tid har träffats och haft syjunta. Vi äter alltid gott och har mycket att prata om och att skratta åt. Hur mycket vi åstadkommer i vårt sy-, stick-, virkande är en annan femma haha.
Jag har på det sistone fått stickat två halsdukar i alla fall. Har gett mig på broderier av olika slag, men får alltid göra om dem, blir alltid fel räknat på något konstigt sett...
Flera tosigheter har vi varit med om, kan omöjligt skriva om alla här, men kom på ett ex. jag måste berätta.

Vi skulle träffas inför sommaruppehåll och grilla ute i Millans koloni. Alla var överens om en dag som passade och det sista som blev sagt innan vi skildes åt var...
-Glöm inte ta med virket...!!!
Ok inget konstigt med det. Jag tog med mitt virke, höll på med att virka dukar just då. Men gud vad pinsamt det blev när de frågade vad jag hade för "virke" med och jag tog upp (lite frågande) min halvfärdiga duk...hahaha.
Men vi ordnade till med några pilsner. Några dukar blev inte gjorda som ni förstår.

När vi har dessa träffar brukar vi lägga lite pengar som vi sen har på denna heldag som vi hade idag. Så allt var ju betalt.
Shopping och så äta på restaurang, bara slösa, känns gott i dessa tider. Och så klart bara vi, bort från alla "plikter" och bara njuta.

Har inte känt för att skriva precis, men nu fick jag ett litet infall.
Igår var jag och fadern min med Bitte hos hennes dr på onkologen i lund. Återbesök som det heter, men inget kul alls, finns ju inget att göra... Jo klart lite ändring i mediciner för smakens skull och lite annat.
Men Bitte klarade det ganska bra, och hon blev faktiskt sugen på pommes när vi skulle hem. Ja vi tog MAX på vägen hem, lika glada både jag och far för att hon va sugen på något.
Men sen är det som om allt försvinner, all hennes ork var slut, och likadant idag.
Jag var på teatern på föreläsning, passade bra tyckte jag, så fick Bitte vila, men sen när jag kom till henne sov hon som en stock... Gick därifrån...
Jobbigt att se henne så. Hon som alltid varit så pigg o gla...
Hemma igen fick jag ryck att måla lite igen.
Känns lite som att tankarna flyger bort lite. Sen hur det blir återstår att se haha. Är ju lite av nybörjare på detta. Kommer ett foto sen när (om) den blir färdig.

Sov gott

Marcus har lääänge tjatat om att han vill snagga sig. Och då menar jag riktigt snagga sig. Jag har pratat emot detta och försökt få honom på andra tankar, vet inte varför men tycker att killar ska ha liite frisyr i alla fall, annat när de är små, då är det enkelt och bekvämt med snagg.
I alla fall så blev det till att singla slant. Macki tyckte att "ödet" skulle avgöra.
Det blev som mamma ville, klippning men ej snagg.
Under tiden Macki försökte fixa till nya frisyren började Fredde....
Snagga mig, jag vill inte ha detta håret mer.!!!
Micke tog tag i hårtrimmern och jag trodde för en sekund jag skulle svimma, blev såå nervös... Men men han ville ju.
Fredde skiter egentligen i vilket men jag hade för stunden svårt acceptera att allt hans hår flög ner på golvet.
Så kommer då Macki ut och klagar att han inte får rätt på håret och vill absolut snagga sig han oxå.
Jag tänkte lite lurigt, ser han nu hur KORT det blir på brodern så bangar han säkert ur... Men icke, han tittade intresserat på hur allt Freddes hår bara försvann och ville absolut han oxå.
Ja ja ok då, jag högg väl tag i den apparaten så fort Fredde var klar och skalade hans huvud.
Lite putt var jag, jag hade ju faktiskt lagt ner en hel del tid och tålamod på att klippa hans hår noga bara en halvtimme innan. Hmmm, men han har ju egen vilja.



Marcus innan klippning.




Efter min noggranna klippning...




Så efter sin egen vilja, ja grann är han ju ändå, hmm ser nog lite äldre ut på
något vis.





Så nu fick Micke tag i trimmern jag så gärna ville undvika...




Oj oj oj allt hår och alla lockar... snyft




Jaa så blev det efter, han trivs och jaa jag får väl ge med mig, det blev ju
inte så tokigt. Undrar just vad flickvännen säger förstås?!
Men lite smygreklam kör han med oxå Fredrik... Du e go du...

Nu stänger vi salongen för idag... nästa vecka blir det Mickes grabb under
saxen, kanske han uppskattar min klippning ;)

Ha det gott alla.

Ja då var vi hemkomna igen. Nöjda och trötta.
Resan gick bra, lite regnstänk på vägen upp men annars fint väder hela dagen. Var framme halv 12, vilket var helt perfekt.
Sen var det bara o åka... Lite matrast och så åka mer.
Micke skötte chokladhjulen och lyckades riktigt bra med det.
Vi lyckades fastna på lite kort, lägger upp några här, sen är det "bingen" som gäller...

Sov gott.

Igår var det som om musten for ur mig, var hos Bitte sen var vi ute hos mor och Rune en sväng, sov middag (eller rättare sagt kväll). Vaknade vid 20 och så var det lite film tajm. Somnade som en stock igen...
Ja ja men idag är jag utvilad känns det som.
Nu tänkte vi ta en tripp till Göteborg, ta ett litet brejk från vardagen. Micke ville så gärna ta oss ut på nåt kul, och Liseberg med karuseller är aldrig fel. Inte när det gäller mig och mina barn, vi är som tosiga fångar som nyss släppts ut haha...
Mer om detta kommer såklart.
Ha en underbar helg för det tänker vi ha.

Kramar till er alla.

Vi tjejer i BK Karat blev ganska besvikna när "vår" hall gick i konkurs. Men vi var inte besvikna så länge för vi fick plats att  träna i Bjuvs bowlinghall. En mycket trevlig hall och framför allt trevlig personal som fick oss att känna oss välkomna med en gång.
Vi är ett kul gäng i alla åldrar, 17 medlemmar är vi nu och jag lovar... lika många stilar haha, men roligt har vi varenda vecka. 
Ikväll var det då den 2:a onsdagen som vi tränade där och det ville jag ju såklart föreviga. Så lite smakprov från oss aktiva...

Jo det blev faktiskt en tavla... Riktigt kul när man väl kommer igång.
Men det var inte så kul i morse, vaknade med huvudvärk. Bara vända om och sova lite till, sen lite kaffe så var jag som vanligt igen.
Var en sväng på Center syd med far och Bitte, hon kände för att handla lite nya trosor bl.a.
Känns skönt när hon är så pass så hon vill iväg. Så det var bara att ladda upp oss med smärtstillande, om i fall att, och slänga rullstol och oss i bilen.
Det tar hårt på henne att bara åka ut lite så sedan blev hon så trött, men nöjd.

Nu ikväll blir det att titta på en gammal skräckis. Hellnight heter den. Jag och Bitte såg den när jag var ung, men jag kommer ihåg att det var faktiskt en bra film för att vara skräckfilm. Så det återstår att se om jag tycker den är lika bra denna gången....

Ha det gott alla.

Jaa vad hittar man då på en måndag kväll.

Det har varit mycket idag. Jag har varit hos Bitte som varje dag.
Ibland är det bättre och ibland sämre. Idag var det sämre, så då blev det automatiskt att jag stannade längre.
Känns svårt att gå därifrån, allra helst när hon mår dåligt...

Väl hemma så blev det lite matlagning, och så gav jag mig på Mickes kalufs. Jaa det finns lite talanger haha.
Han såg inte så glad ut förstås.

Nu känner jag dessutom för att måla lite, så tänkte ge mig på en stackars tavla, kan kanske vara kul och se om det blir nåt av den...

Har faktiskt målat en tavla, om än så liten... Sätter in en bild på min första tavla (målad alltså) andra tavlor har ja gjort många haha. Finns tack o lov inte på bild.

Ha det gott.

Då var det dags att presentera mina kära föräldrar och deras andra hälfter.
Jag har en väldig tur måste jag få säga, jag har "dubbla upplager"

Det var lite svårt hitta fram bra kort så dessa jag lägger in har ett par år på nacken.


Far och Bitte har varit ett par i 35 år, och eftersom Bitte inte har några egna barn, så har hon alltid sett mig och mina barn som "sina". Tragiskt nog är Bitte cancersjuk och bor mestadels på en palliativ avd nu. Återkommer vid ett senare tillfälle och berättar lite om hennes och vår kamp mot denna hemska sjukdom.





Mor och Rune har varit ett par i 30 år. Rune har 2 döttrar i ett tidigare äktenskap, Monica och Mari.
Jag har själv inga syskon så dessa 2 brukar jag för enkelhetens skull kalla systrar.
Det har aldrig gjorts någon skillnad på oss flickor så vi har vuxit upp som en helt (nästan) vanlig familj.





Ett kul uttryck från Sandra 6 år.

En dag följde jag med henne in till grannen, hon ville leka med pojken där. Mamman öppnade och svarade att han inte kunde leka med henne för han var hos sin mormor och morfar.
När vi gick tillbaka till vårt hus fnös Sandra.
-Hrmpfh mormor och morfar?!  Mormor och Rune heter det ju...

Jaa självklart, eller hur?

Tänkte visa lite foto på mina nuvarande djur.

Men först en liten resumé (mest för mig själv haha). Se om jag kommer ihåg alla djur som följt mig genom livet.

Mitt första djur var ett marsvin, släthårig, brunmelerad som hette Nicke.
Jag var nog 3 år nåt när jag fick honom, han fick vara med vad jag än gjorde, körde honom i dockvagnen o han fick åka med på flaket på 3-hjulingen osv. Tror han levde i 5 år.

Saknaden blev stor och jag började operation tjat...

Vid 10 års ålder fick jag så ett nytt marsvin. Fido. Han var ett virvel marvin, vit med svarta fläckar.
Han blev sjuk och levde inte mer än 2 år ca.

Saknad igen.... Tjat igen!!! Mamma tyckte jag var riktigt jobbig. Men när jag började hota med att jag hellre ville ha en hund så fick jag ett marsvin till. Hehe bra tips kanske, tjata om något ännu större.

Detta var bara min favorit. Ett virvelmarsvin som hette Lurvas. Han och jag förstod verkligen varandra. Jag hade aldrig buren stängd och han gick in när han skulle äta och "gå på toa", annars var han ute, sov hos mig i sängen på nätterna. Han blev 6 år, blev förstoppad och började tappa tänder. Rune hjälpte till och avslutade hans lidande. Om jag hade saknad efter de andra så vet jag inte vad jag ska kalla det jag kände efter Lurvas. Blir tårögd t.o.m. när jag skriver om honom nu.

När mor min fyllde 40 köpte jag en kanariefågel till henne, och eftersom den sjöng så fint så köpte jag mig en egen oxå. Putti och Plutten hette de.

När barnen var små hade vi lite olika undulater och fiskar.

Sandra har nog ärvt min kärlek till djur och hon fick sitt första egna djur. Totte, ett underbart marsvin, påminde lite om min Nicke. Mamma (jag) blev såklart sugen på ytterligare ett marsvin och körde skåne runt för att få tag på en "flickvän" till Totte. Det blev en svartbrun hona som fick heta Pepsie. Många kullar marsvins ungar hann vi med innan Totte dog 5 år gammal.

Min första hund blev en shetland sheepdog tik, Dixie. En riktigt rolig och lydig hund. Tyvärr mådde hon inte så bra när det blev skilsmässa och flytt så jag fick sälja henne vidare.
I samma veva kom Sandra hem med 2 hittekatter som vi tog hand om, men de rymde efter ett tag.

Sandra har för övrigt hunnit med ett antal fler katter under åren... Har 2 egna nu.

Pojkarna ville oxå (såklart) ha djur. Marcus hade ett marsvin som han kallade Brunis och Fredrik hade en råtta som hette Snövit.


Och så kom då min älskade Stina. Hon ska fylla 11 år i år, har blivit opererad för juvertumör och har lite "knutor" här o var men hon mår bra och tror nog hon är en valp ännu haha.
Hon är så snäll och lydig, förutom när vi är ute och där kommer andra hundar. Då är det som om hon stänger öronen, hör absolut inte på nåt annat än sitt eget skällande. Hon är Hundarnas drottning (tror hon) och ALLA ska höra att hon är ute. Det blir tufft den dagen hon lämnar, hon är som ett syskon till barnen. Förutom mig så tyr hon sig mycket till Marcus och har alltid gjort. Annars är hon glad för alla som ger henne uppmärksamhet. Väldigt beskyddande, ska hålla koll på var alla är och gör.


                          


Den äldsta katten i vår familj är Gibzon, 6 år. Endast matte som duger, ja Micke går bra oxå.... Han är lite "stingslig" av sig och har gett de flesta en smäll. Sandra fullkomligt avskyr honom, men han är min gosige kise.



 
 


Och så den yngste medlemmen är Bailis 5 år. Han är inte den keligaste katten. Vem som helst går bra om han får mat (riktigt matvrak man får hålla diet på)men annars är det Fredrik han tyr sig till. Så varsågod Fredde han är din "hemgift".                                           






                                                   

Så har vi då lillebror... 1 minut efter är väl inget att tjafsa om...



Lite tjatiga bilder men såklart Fredrik till höger här då.

Så kom då den förstfödde sonen, ja det skiljer 1 minut men den är VÄLDIGT viktig för Marcus.

Macki till vänster.












Marcus har alltid varit väldigt försiktig av sig. Lugn och harmonisk. Har dock varit med på alla upptåg som andra skapat.
Tyvärr oxå råkat illa ut många gånger för att bara "vatt ivägen".
Typiskt "mellanbarn", finner sig i det mesta.


Ett litet scenarie med Macki som blev fel.

Familjen var i småland hos mormor o Rune. Gossarna hade sina sängar i sovrummet på ovanvåningen. Fredde höll väsen när de skulle sova och vi tyckte synd om Macki för han ville ju sova.
Vi bar ut hans säng i allrummet och pratade för honom att så kunde ju Fredde hålla på för sig själv osv.
Tillägas bör att i detta rum fanns väggarna fulla av Runes troféer av skjutna rådjur m.m.
Efter en stund hör vi nerifrån att Macki ledset kallar...
Jag går upp och frågar vad han är ledsen för.
- Vafför ska ja ligga bland alla skoletterna (Marcus uttryck för rådjurskranierna)

Aaw va jag kände mig dum, han tog det som ett straff, förstod inte varför HAN skulle flyttas, det var ju Fredde som höll på, fast Vi menade väl.
Fredde hade somnat för längesen.
Stackars lille Marcus.

Ja det var lite om min käre tvilling 1 som han hette innan namn.
Puss o kram till dig med.                            

Först och främst vill jag tacka alla er som stöttar mig i mitt liv och nu även med mitt "bloggande".
Vet fortfarande inte riktigt hur detta ska utformas men vill gärna dela med mig av mina nära och kära.
De som betyder allra mest för mig är BARNEN och tänkte visa lite foto då och nu på dem. Lite roliga minnen m.m. kommer så småningom.

Först ut min förstfödda och enda dotter Sandra.

                                                       

                                                                


                       
                                                                                                                                



Denna tösabit har alltid vetat vad hon vill och inte vill. Väldigt bestämd redan som liten. Noga med att alltid vara i centrum. Men är även en bra lyssnare, ärlig, säger som hon tycker. 

En rolig kommentar från sandra 6 år: 

Jag kommer hem och har köpt var sin tidning till alla 3 barnen, olika för att de sen kan byta tänkte jag. 
Sandra säger väldigt bestämt.
- Varför får Dom (Marcus o Fredrik) 2 tidningar och JAG bara 1 ???
- Men Sandra de får ju oxå ha var sin tidning.!
- Nä men DOM har ju 2 o JAG bara 1!!!
Jag tänker snabbt och gör en jämförelse...
- Om ni skulle få glass, skulle de dela på 1 då tycker du?
Lååångt tänkande...
- Nää de förstås... (minspelet sa inte desamma)


Detta va lite om min kära dotter, mer kommer, jag lovar haha. Puss o kram till dig Sandra.